livets resa har inget fast pris, det går på taxameter.
Det slog mig häromdagen. Eller ja massa saker slår mig hela tiden när jag jobbar för jag har grymt mycket tid med mig själv, där jag bara står och tänker. Har bläddrat igenom mitt liv i tankarna ett x antal gånger, och vet ni, jag ångrar inte ett ända val jag gjort.
Och det som slog mig var altt jag helt i farten av mitt liv, uppfyller gamla drömmar som jag drömt förr.
Varje vinter har jag tänkt "nästa vinter då ska jag vara i ett varmt land" vilket alltid har kännts så långt bort och nästan omöjligt. Men nej, se så enkelt det är, bara man har lite vilje så kan man göra så mycket.
Och sen slog det mig att jag stod på paus och tänkte "jag vill så gärna prova jobba som restaurangkonditor och samarbeta med kockar" och det har jag gjort i en bra tid nu, och är rätt skillad på det. Och jag minns exakt hur jag tänkte då, hur jag trodde det skulle va också är jag här. Jag är väldigt bra på att tänka vidare hela tiden. Nu när jag är här tänker jag bara på vad som händer efter karibien. När jag kommer hem? Och mina drömmar nu är bland annat att bli konditor i sthlm på något bra place och pressa lön och visa vad jag kan. En till dröm är att bli chef. Det är alldeles och då menar jag ALLDELES för mycket män som är chefer i den här branchen. Det stör mig. Också har jag ett sånt sug på att jobba med människor som brinner och lägger ner sin själ i yrket. Som vill lära och kan visa mig, och jag kommer bara stå där som en svamp.
Men vi får se, tror jag kommer pricka av flera drömmar i bara farten, för visst går det undan. Shit vad jag kan.
