vemodigt
Nu sitter jag här, på det sista hiltonhotellet den här resan. Imorgon går flyget till berlin och sen sthlm.
Känns så konstigt. Tiden här i Usa har gått i rasande fart då schemat varit fullt varje dag. pang pang. Känns som det var hundra år sen vi var på barbados, och hundratusen år sen vi var i Guadeloupe.
Resan har varit så jäkla bra, över mina förväntningar. Att jag inte varit i sverige på 4 månader känns som en piss i havet. På ett sätt ska det bli fantastiskt att komma hem, börja träna osv. Men den stora delen av mig vill missa planet i morgon och börja söka jobb och resa runt ännu mer.
Jag kan sammanfatta resan med att av allt jag druckit har kanske 1/3 varit vatten, resten öl.
Jag har tappat min käraste ägodel: ipoden, lärt mig dycka, druckit alkohol varje dag utom en, ätit gott, snorklat, illet carre, hyrbil, universal studios, bergochdalbanor, miniors, its so fluffy, kennedy space center, rymdskepp, tårar av imax bion om rymden, michael kors, sawgrass, alligatorer, everglades, båtar, träsk, cheesecake!, black lady, south beach, ac som spotta snö, bula, tur, tur och tur, blöta kläder, gps, amerikanare som inte kan köra bil, översvämingar, key west, Banks, Bud light, Miller, guldmedlem, hairy girl, fort ladurade, tarzan grannen,
osv osv osv
Men alla ni där hemma, jag längtar så att få se er! Vänner och nära är ändå det bästa som finns :) ses snart!
